Det här inlägget författas på akterdäck, i den nedåtgående kvällssolen, i en stilla vik utanför Kastelholm på Åland. Vi har precis kommit tillbaka ombord efter en olympiskt trevlig afton på Ålands Destilleri, lyssnandes (vissa av oss även dansandes) till karibiska och cubanska toner av ett liveband från Helsingfors. Livet kan inte bli särskilt mycket bättre!
Vi gav oss iväg i söndags från Viggbyholm i starka vindar, seglade för all del men det var för hårt för att vara riktigt njutbart, bitvis upp till 18 m/s, men vi fick i alla fall öva lite med rullgenuan, och förtöjde mot land på norra Ängsö. Gick under måndagen till Arholma för att vara redo för överfarten över Ålands hav under tisdagen som var vårt framspanade väderfönster. Och vilken överfart vi fick. Helt magisk. Det var stiltje närmast Sverige så seglen bara hängde, men några distans ut tog det lite fart. Med 5-6 sekundmeter sydvästlig vind hissade vi nästan hela segelgarderoben, bara kutterseglet fick vila på grund av att skotskenan pajat lite lätt, men vi gjorde stadigt 6-7 knop på slören, slog på autopiloten (numera under benämningen Mr Smee, styrmannen ni vet) och softade själva i solen på fördäck med en kopp kaffe medan Neverland stadigt tog oss mot målet Rödhamn söder om Mariehamn.
Väl i Rödhamn var det knökfullt med båtar, många ankrade på redden i viken, men vi fick den privata bryggan som enligt hamnvärden var reserverad för skutor. Lite mäktigt att definieras som skuta och få den bryggan hehe. Trevlig liten utsjöhamn med café och vacker utsikt. Väldigt likt Bohuslän med sin röda granit och låga vegetation av ljung och vindpinade enbuskar. Vi hade en hygglig lista med jobb att göra så vi låg kvar i Rödhamn dagen efter. Fick monterat det nya teakbordet på akterdäck, som datorn vilar på precis nu, fixat skotskenan till kuttern och monterat halkiparna i fören till våra förspring, det blev riktigt bra. Natten var väl mindre bra, upp mot 15 sekundmeter från helt fel håll så vi var uppe flera gånger under kvällen och natten och kollade och dubbelkollade förtöjningarna. Men det var ju också en övning i att förtöja för starka vindar, så vi fick se värdet av den trötta dagen efter som en lärdom för framtiden.
Den trötta dagen begav vi oss norrut mot Österhamn i Mariehamn. Dimma. Det känns lite sådär att gå i dimma fortfarande eftersom vi ännu saknar radar, men vi väntade ut det värsta så sikten blev godtagbar, och leden upp mot Mariehamn var väl märkt så det gick bra. Mysig liten stad, vi jagade reda på en åländsk gästflagga och lite andra små förnödenheter, men för att vara ett sjöfarande folk så var de åländska handelsresande i sjöattiraljer förvånansvärt dåligt stadda i lager. Men det blev ett par nya badbrallor och några tishor till skribenten istället, och hamnen är lugn och skyddad så vi sov gott också.
Dagen därpå var en riktig höjdare, med start i anständig tid i Mariehamn styrde vi apostlahästarna över till västra sidan, tog en sväng på Sjöfartsmuseet och ombord på Pommern. Kul besök, mäktigt skepp! Jag skulle ha luskat reda på mer om min farfar medan farsan fortfarande levde tänkte jag när jag gick omkring där och lyssnade på audioguiden om sjömännens liv och leverne ombord. Farfar var sjöman i handelsflottan och seglade mycket på ”värmen”. Undrar om han fick genomgå linjedop och blev uppskickad i utkiken för att spana efter ”linjen”. ”Linjen”, fick jag lära mig, var benämningen på ekvatorn, och linjedop nån halvpennalistisk ritual för de arma ungdomar som seglade över ekvatorn för första gången. Som sagt, synd att jag inte intresserade mig mer och tog reda på saker, det hade varit kul att veta åtminstone något fartyg som salig förfader mönstrat på, det kunde blivit en kul twist på släktforskning att försöka hitta de fartygens historia. Nåja, det är vad det är.
Efter Pommern kvistade vi ner till hamnen och tog en liten lov på bryggan. Nauticat-klubben har sitt årliga event den här helgen med öppen båt, regatta, bastu och middag. Det var nära att vi anmälde oss men av olika anledningar blev det inte av, men vi tänkte eftersom vi ändå hade vägarna förbi så gick vi och spanade lite på de anmälda båtarna och småpratade med klubbkamrater en stund.
Vid lunch kastade vi loss och gick för motor upp mot Kastelholm, via Lemströms kanal (vår andra kanal i livet) och Lumparn. Jättefin dag, Ann-Sofie fick jobbat lite medan jag slet hund och varg uppe på däck i min ensamhet. Nåja, Smee körde båten och jag solade och sjöng Abel i Klöva mest hela tiden så det var väl inte bara fattigdom och elände vid rodret. Väl framme i hamnen bestämde vi på stående fot att vi stannar en dag extra här. Fantastiskt fint, 22 grader i vattnet i viken, ett gin-destilleri att besöka, ett slott och ett fängelsemuseum, och, en riktigt högspec restaurang med Micke Björklund i spetsen.
Slottet var kul, först omnämnt i Bo Jonsson Grips (Sveriges rikaste man genom tiderna) testamente 1380 nån gång, men oklart när det uppfördes. Karl XIV satt visst fängslad där en tid, när svenska adeln slutligen ruttnade på honom efter det synnerliga snedsteget med giftermålet med Karin Månsdotter. Hon fick ändå sitta finkad tillsammans med den bångstyrige maken. Fängelsemuseet Vita Björn var också intressant och väl värt ett besök. Restaurang Smakbyn var ändå höjdpunkten, fantastiskt god mat, riktigt riktigt bra och det var inte ens dyrt.
Efter Kastelholm åkte vi vidare i regn, rusk och ny dimma mot en naturhamn vid Bänö, väl skyddad mot de friska vindar som utlovats, och svajankrade bland ett gäng andra väderskyddssökande. Ankaret satte sig satan och fick brytas upp på morgonen, men det gick bra och vi satte kurs mot Sandvik på Kökar.
Kökar blev nu tre nätter, åter på grund av väder blev vi kvar en extra natt i skyddad hamn. Dag två var återigen en helt magisk dag. Vi hyrde cyklar och hojade runt på hela ön, besökte hembygdsmuseet, käkade Ålandspannkaka på en äppelodling, tog det soft och njöt av det vackra vädret och landskapet. Hembygdsmuseet ståtade med det största gevär jag sett hittills i livet, en bössa för säljakt fast monterad på en lavett på en släde. Det var en fucking kanon. Kul med mycket allmogeprylar från självhushållningstiden, jakt och fiskegrejer mest, men också en imponerande samling av gamla båtmotorer från 1920-talet och några decennier framåt.
På fredag (tisdag idag) styr vi kosan över havet igen tillbaka till svenska vatten och Stockholms skärgård. Planen är att ligga kvar på Kökar imorgon, förflytta oss ost-nordost på torsdag för att vinna lite vinkel och sträcka mot de västliga vindar som förväntas på fredag, så vi slipper kryssa hela vägen hem. Får se vad vinden vill och vart vi angör kusten. Behöver vara i hemmahamn senast söndag för jobb på måndag, men i nödfall finns alltid diesel och järngenua.
All in all, Åland levererade! Ett par väldigt fina veckor högt över förväntan, och kul och bra att ha gjort en korsning av aningen öppnare vatten.
Fair Winds!
Skipper Henkster