Slutet på november! Det var senast jag producerade ett litterärt alster här tydligen, det går inte att mörka det digitala spåret ens för sig själv, tusan också! Får lägga in i kalendern att jag ska skriva med jämna mellanrum och bättre dokumentera mitt, trots säsongen, rätt intensiva båtliv. Kan vara så att det blir flera inlägg idag om allt som hänt.

I trakterna runt årsskiftet bevistade vi, hela familjen, med svärföräldrar och svåger med familj, Kenya. Det var med anledning av svärmors 70-årsfirande, en smula försenat på grund av pandemispektaklet. Fantastisk resa, fantastiskt land, andra gången för min del att gästa denna Afrikas pärla, och jag kan bara varmt rekommendera det som resmål på många sätt. Sist jag var där var på fiskeresa 2012, i sällskap med en god vän, inbiten sportfiskare och äventyrare, som för övrigt uppnådde respektabla level 50 igår. Då spenderade vi i princip all tid på havet, jagandes storvilt under vattnet med olika fisketekniker. Även jag en dedikerad men mindre frekvent sportfiskare, upplevde stora ögonblick där och då. Catch of the week för min del var en kingfish på 35 kg, en torpedliknande rovfisk som vi knep på mete med levande betesfisk och jag hade förmånen att vara den som höll i spöt när den bestämde sig för att kliva på. Ända sedan dess har jag närt en stilla dröm att fånga en fisk som är större än mig själv, fullt möjligt i dessa tropiska vatten, men inte jättevanligt att det händer. Det är svärdfiskarna man får ge sig efter för att ha bästa chans i så fall. Tonfisk och haj funkar också, men Marlin är nog bästa odds.

Hur som helst, efter flyg till Nairobi for vi norrut med bil ett par timmar till Masai Mara, ett av de största naturreservaten och safariområdena i världen. Det var magiskt, och jag saknar tillräckliga superlativ att beskriva vilken upplevelse det var att fara runt där. Djurlivet var högt över min förväntan, vart man vände sig var det vilda djur, och vi såg det mesta på de dagarna. Och nära bilarna. Elefanter och giraffer som lugnt strosade förbi på bara några meters avstånd. Stora flockar med gaseller, hyenor, vårtsvin, lejon, bufflar. Extra coola spaningar var en gepard som gled omkring på savannen och noga bevakades av en flock Thompson-gaseller, två lejonhonor vaktandes en nedlagd buffel, proppmätta och flämtande i hettan efter att ha smaskat i sig halva bytet, med en flock hyenor strykande i närheten väntandes på sin tur. Fantastiskt vackra fåglar, strutsar och landsköldpaddor. Den riktigt blyga svarta noshörningen såg vi på avstånd och missade bara leopard av the Big Five. De är tydligen också galet blyga av sig.

Efter safariäventyret for vi tillbaka till Nairobi och vidare med flyg till Mombasa, eller Diani Beach, som är badorten utanför stan kan man väl säga. Skönt med värmen där, det var förvånansvärt svalt uppe i Masai Mara. Åter vid havet, i Kenya, var lockelsen för stor att motstå. Dags att ännu en gång bedriva djuphavsfiske. Sagt och gjort, jag och hustrun hyrde en båt och besättning för en dag på havet. Det var stökig sjö i början, så vi blev lite sjösjuka, och aningen sent förstod jag att besättningen riggat helt för Marlin-jakt, trolling med skitstora beten på alla spön. Så det körde vi. För min del cashade det ändå in och vi krokade ovan sailfish tidigt på dagen, inte tyngre än mig, men längre! Yes! Check på den boxen. Bra fight också, den gick till väders på hugget och for på svärdfiskars vis långt ut åt sidorna under drillningen, riktigt kul och mycket mjölksyra. Som bra var hade de en fiskestol på akterdäck, annars vete katten om jag orkat bärga den. Ann-Sofie drog en respektabel Wahoo också, men det blev bara de två fiskarna i båten på de fyra timmar vi var ute. Lite tunn utdelning antalsmässigt, men vi var som sagt riggade för Marlin. Med facit i hand skulle jag kanske lagt mig i och hängt på lite mindre beten också för att öka på chanserna på fler men mindre fiskar. Men det var en riktigt bra dag och kul att återigen blöta lina vid ekvatorn, extra kul att få med sig hustrun på dylika upptåg, och att hon inte dog av tristess bådar även det gott för framtiden. Wahoon åkte med hem till besättningens familjer men vi släppte tillbaka sailfishen, allt med pinne i pannan är högt eftertraktat villebråd och lite heligt för sportfiskare så de är man extra rädd om.

Det blev lite ytterligare båtåkning, med delfinspaning och snorkling en av dagarna. Gott om liv i havet också, det värmde, efter rykten om utfiskning av industriella fiskebåtar. Delfinerna var en höjdare, snorklingen bra men inte den bästa jag sett kanske. Båten var rolig, en traditionell dhow helt i trä med en stackars sorglig utombordare och högst rudimentär rigg (tekniskt och prestandamässigt en bit under nivån på de skandinaviska vikingarnas långskepp gissar jag hehe), men riktigt trevligt båthantverk och det fanns i alla fall en mast som undertecknad omedelbart klängde upp i och, spanandes mot horisonten nynnade på Abel i Klöva. Förstås.

Fair winds!

Skipper Henkster