Nu har jag vart sådär slö igen och inte fått nåt skrivet på länge, fast det händer båtrelaterade små och stora saker hela tiden. Jag borde skriva lite mer. Oftare i alla fall.
Dags för en liten rapport hur som helst. Kom på den olidligt skojiga och dubbelbottnade titeln till det här inlägget vid snabbmatsmiddagen tidigare idag, nyss hemkomna från en riktig långhelg jag och hustrun.
Det började i fredags med Ann-Sofies födelsedagspresent. Jag hade bokat en rallylektion till min fartglada fru på Torpa Gård&Konferens i Borensberg (mitt i Sveriges motor-Mecka, höhö, pun intended) i krokarna av Linköping och Mantorp.
Efter en roadtrip dit på fredag efter lunch mötte Niklas upp vid motorbanan, ca 1 km lång (banan då, inte Niklas), rätt kringelkrokig, med asfaltsgrus, och han guidade hustrun genom ett 20-tal varv på banan. Med alltmer ökande fart och teknik i kurvtagningarna. Undertecknad fick en plats på första parkett i speakertornet, medan offret för aktiviteten rattade runt den rallymoddade Volvo 940:an i en och en halv timme.
Apropå titeln. Fullt ställ i kurvorna blev det på sista varven, riktigt snyggt kört. Jag var galet impad. Kolla filmen på Ann-Sofies Facebook om ni vill se ett smakprov.
Kvällen avslutades i gemytliga Vadstena på restaurang Hörnet (oj så god mat!) och hotell 27:ans Nattlogi.
Vidare roadtrip hem på lördag förmiddag och direkt till Neverland.
Vi fick besök av Rikard, Therese och Tobias och bryggfikade och kollade på båten. Körde slut på gasolen och fick stifta bekantskap med norska gasolflaskor och deras intrikata anslutningar till sin omvärld. Det var intressant, inget man sett förut direkt. Just vår eminenta reservflaskas intrikata omvärldsanslutning kardinalkrånglade förstås och vi fick göra flera fulmekanikerlösningar för att få det sura norska tryckkärlet att dela med sig av sitt innehåll och lyckas laga middag. For the record så ska man inte fulmecka med gasol, jag vet, men spåren i bajonettfästet på den här gamla flaskan hade ärgat och låste inte helt så den gled upp av sig själv och behövde ett lätt tryck av ett spännband uppifrån för att hållas på plats. Med flaskan i ventilerat utrymme utanför båten och dubbla magnetventiler känns det ändå helt safe. For the record…
Knackigt väder på lördag eftermiddag och kväll med regnskurar, rätt kallt och tråkig motvind på väg utåt skärgården, så vi gav oss av för motor förbi Grinda mot Gällnö, där vi svajankrade för natten i en vik på nordostsidan, Jonas&Lindas klubbholme förresten där vi varit förut och hälsat på dem, det var väldigt tomt nu dock. Roade oss med att kolla på Göta Kanal på kvällen. Den var faktiskt roligare än jag kom ihåg den. På ett sätt. En smula tragikomisk/beklämmande också slog det mig eftersom en del uppvisar ungefär samma nivå av hänsyn och sjömanskap än idag som de tävlande i filmen. Men Stig-Ossian Ericssons matlagning är ju föredömlig! Och Magnus Härenstams fogde helt obetalbar. Lite skönt också att Norge fick upprättelse av att Rolv Wesenlund spelar hjälten i filmen och beställer 10000 ekor ”med stor bottenpropp” till norska marinen av förlorarna ”Anderssons båtvarv”. Wesenlund var ju mest känd i Sverige annars från Fleksnes Fataliteter. Ni vet han som vrålade ”Däääääåååå” och drämde näven i TV:n? Det var ungefär på samma sätt som vi fulfixade den norska gasolflaskans anslutning. DÄÄÄÄÅÅÅÅ! Dunk!
Hursomhelst, åter till titeln på inlägget. Söndagen var magisk! Lite väl lätta vindar kanske, men blankt vatten, nästan inga båtar ute, gassande sol, och nästan så att man ville bada. Nästan. Som tur var hade vi hängt fendrarna på badbryggan så det var tillräckligt krångligt för att jag skulle slippa bad. Vi gjorde en klätterövning också och fick upp Ann-Sofie i masten för att felsöka främre lanternan. Det var kul att få upp en av oss i masten för första gången. Som de klättrare vi är så körde vi med riktiga klätterselar och säkrade by the klätterbook. Det var ändå tungt för en stark (nåja) man att hissa upp en nätt fru bara några meter med vinschen. Lärdom: Maststeg är nog inte helt fel för framtiden när nån ska upp högre.
För första gången fick vi också upp hela segelgarderoben, 5 segel hissade. (Av 6 möjliga får jag väl tillägga, men det 6:e äger vi inte, ännu). Fullt ställ således. Yay! Toppseglet (det övre, mellan masterna) var närmast gigantiskt, klart större än vi trodde, det kändes storleksmässigt i nivå med storseglet och genuan, och ett riktigt bra lättvindssegel. Det var en bra dag att premiärhissa toppseglet, det är lite ovanligt, fyrkantigt, och vi fick ta ner det tre gånger innan vi fick de två fallen och skotet helt rätt mellan alla vant och andra segel, på fjärde försöket. Som bäst gjorde vi sen skapliga 4,5 knop i 3 sekundmeter på slören. Kändes riktigt bra, där har vi inte varit förut. Tidigare har vi seglat i knop ungefär vad vinden blåst i sekundmeter. Så det gjorde ju helt klart lite skillnad att få upp allt. Nu blev jag sugen på att göra ett polardiagram.
Imorgon börjar ett nytt kapitel i mitt liv. Introduktionsdag på Marinteknikutbildningen, med kickstart direkt med meckarkursen ”Marin framdrift”, en gissning på att den huvudsakligen handlar om motorer ger nog inga pengar på bettingsajterna. Men jag hoppas ändå att framdrift medelst vind åtminstone berörs. Gärna eldrift och foil också, men vi får väl se, de allra flesta fritidsbåtar av idag har trots allt en förbränningsmotor så det lär ju vara fokus.
På väg in i den kallare säsongen så har jag ett par idéer på kommande inlägg. Det blir garanterat något projektrelaterat, ”Om små och större projekt”, säkert något om invintring, och förhoppningsvis något eller några om segling och skärgården i den kallare säsongen. Neverland ligger i sjön i isfri hamn i vinter och vi har ambitionen att förlänga säsongen rejält, när det nu ändå är så väl tilltaget med uppvärmning ombord.
Fair Winds och på återhörande!
Skipper Henkster