Vi tackar ”Puffa av Sarpsborg” för sitt välförtjänta värv i vår ägo. Hon har tagit hand om oss från Grimsöy i Norge, längs med Sveriges vackra kust förra sommaren, till hemmahamnen Svinninge, på många fina turer i Stockholms skärgård, själva och i gott sällskap, hon var mitt andra hem under vintern i Svinninge Marinas isfria hamn, där jag spenderade många timmar studerandes till båtmekaniker, researchade hennes framtida uppgraderade liv, spelade dataspel, tittade på film, läste otaliga böcker, hängde med goda vänner, eldade i kaminen och lagade god mat. Och bara njöt av livet ombord. Nu stryks hon ur Poseidons, Neptunus, Rans, Njords och de andra havsgudarnas böcker för att segla vidare under nytt namn och ny flagg. Neverland Stockholm. Svensk flagg.

Jag gillar på ett sätt gamla traditioner, och sjömanstraditioner ligger väl extra kul om hjärtat som en följd av det släktmässiga arvet av sjöfolk i många generationer bakåt. Så det är inte helt utan eftertanke ändå som vi nu byter namn på Puffa till Neverland. Det är inte helt lätt heller att reda ut vad som gäller när man ska ändra en båts namn. Är man lite hårdare lagd åt det skrockfulla av sig så funderar man inte ens på saken utan behåller det döpta namnet. Klart verkar ändå vara att man döper inte om en båt. Ingen champagne som slås mot stäven en andra gång. Dop är dop och det görs bara en gång, vid den allra första sjösättningen. Att göra en namnändring kan dock absolut gå för sig, och är ingen fara alls i de flesta kretsar. På vissa håll i Sverige är sjöfolket helt osentimentalt och ger inte ens båtarna namn, i andra kretsar kan det vara annorlunda och närmast heligt. Vi tillhör inte den skrockfulla kadern av sjöfarare men däremot uppskattar vi tradition och ritual. Vi tycker också att båten är en personlighet och ska bära ett namn som passar för oss och talar både till och för de personligheter som vi är.

Neverland. Det är som ni säkert förstått inte för att vi är die-hard-Michael-Jackson fans vi valde namnet. Det är Neverland som i Landet Ingenstans, hem åt Peter Pan och Tingeling och Kapten Krok och de andra. Mot stjärnorna. Dit man bara kommer när man drömmer. Peter Pan och the Lost Boys som, precis som vi, alltid har barnasinnet kvar, knasar oss och aldrig vill bli vuxna (fast här rörde författaren J.M Barrie ihop det, det är ju ”vuxlig” man inte vill bli, mer om det i ett senare inlägg, men för all del, han skrev pjäsen 1902 och då var nog innebörden av ordet vuxen en annan än idag. For the record – vi är båda ordentligt vuxna med allt vad det innebär, men vi är absolut inte ”vuxliga”. Nu blev ni nyfikna på vad jag menar med det vad? Läs om det senare, när jag skrivit det inlägget lol!). Namnet är också en ordlek med några av våra egenskaper. Never Land. Som i att aldrig riktigt landa och vara stilla, att alltid lite vara på väg, att alltid ha planer och drömmar för framtiden, att sikta högre och nå så långt man hinner och vill. Att aldrig gå iland, att alltid vara på havet. Där vi trivs så bra. På havet och med våra drömmar och planer. I alla fall, efter många timmars research på Interwebz på temat, så har jag trattat ner de allmänna åsikterna och vetandet till min egen slutsats om att byta namn på en båt.

1. Eftersom man ber havsgudarna att vara välvilliga mot ett nytt namn på fartyget så bör man först nogsamt och vördnadsfullt be dem stryka och glömma det förra namnet. Alltså tar man först bort allting från båten som har med det gamla namnet att göra, dekaler, kuddar, glas, handdukar, call-sign, registreringsnummer, segelbeteckningar etc. Inga spår bör finnas kvar. Då kan de stryka namnet ur sina böcker och listor eftersom inga spår av det namnet seglar på haven längre som behöver deras beskydd.
2. Det nya namnet bör därefter först officieras medelst dekal eller annan attiralj som trovärdigt stadfäster namnet vid fartyget. Snart därpå, lämpligen senast vid jungfrufärd under nytt namn, ges en positiv introduktion av fartyget till livet i havet. Lämpligt förefaller man åstadkomma detta genom att offra en liten skvätt högkvalitativ rom åt havsgudarna, en skvätt i varje väderstreck, ackompanjerat av ett kort poetiskt kväde å deras ära. Så må det nya namnet inskrivas i havsgudars böcker och fartyget må fortsätta att åtnjuta deras välvilja och välsignelse.

Nu så! Vi har ju kallat båten för Neverland sedan vi köpte henne, något oegentligt, men nu är det dags. Hon är naken, namnen är borta, katterna på skrovet är borta, ersätts av en flygande Peter Pan. Klassmärket i seglet är borta (ersätts också av Peter Pan. Fullt möjligt att vi svär i kyrkan nu och retar båtfolk av bok och tradition. Låt i så fall skratt och spe ljuda, vi kunde icke bry oss mindre, apropå vuxen och vuxlig…).

Lite måste jag ändå skriva om projekt också, för oj vad det händer grejer! Jisses vad fint det blev med de första nyinstallationerna i riggen i vår regi! Och Neverland är sjösatt igen efter diverse bottenjobb och flyttad till INA Marin i Viggbyholm. I min enfald så tänkte jag att en månad, april, borde gott och väl räcka till i tid för att göra våra små projekt, stryka på lite bottenfärg, ringla ut och markera kättingarna, byta offeranoder, kontrollera roder, propeller, genomföringar, felsöka loggen och kylvattenintaget, gå på vattenlinjen med oxalsyra, och, det lite större, montera dävertarna. Hmm, april blev ju vad det blev, snöstorm och drivis för hela slanten, så sista dagen innan sjösättning var vi där och körde järnet. Propelleranoden var helt försvunnen, inklusive sin skruv, när vi torrsatte, och propellern kraftigt ansatt av korrosion, så det var ju en smula alarmerande. På ”kul” kollade jag upp propellern, en nätt summa på 47000:- för en ny likadan från Radice. Läge att vara rädd om den. Den var rätt täckt av korrosion men bara ytlig dylik, så jag gav mig på den med först våtslippapper i omgångar och därefter autosol och mikrosvamp, den blev väl inte som ny direkt men det var mitt tålamod som tröt, och sista dagens resterande jobb som pockade på, annars hade den blivit som sprillans. Nästa upptagning = revansch. Stor jäkla fläkt till propeller det där. Men den blev slät och hyfsat blank och fin, garanterat ingen påverkan på funktionen. Propelleranoden var en historia för sig, fick åka ett par gånger för att få rätt dimension och längd på skruv, för att sen upptäcka att anoden jag köpt var en Hex35, inte Hex36, så den var en millimeter för liten för låsmuttern. Sablar. Till attack med lite verktyg och trycka dit den ändå så gott det gick, men kontaktytan blev väl inte helt optimal, så jag får dyka i sommar och byta den. Det var 50 dagars leveranstid på ordinarie anod så jag chansade för all del när jag köpte den här. Nu beställer jag hem ett lager. Men i stort sett gick allt bra och vi hann med det mesta. Bara dävertarmarna är kvar, och att strajpa på de nya dekalerna. Det får bli i vattnet. Eventuellt polering också, vi får se hur svårt det är att göra från Y-bommarna.

Galet snyggt med nya färgsättningen i svart istället för pensionärsblått (jag har aldrig fattat varför typ allting på sjön i Sverige är mörkblått? Nu får traditionsfolket svära åt mig igen haha!), hustrun har sytt nya vindskydd runt akterdäck i Sunbrella Jet Black, samma som segelkapellen och nya dekalerna, riktigt fint. Fenderskydd har vi också fått av hustruns sömnadskonst, vit frotté på dem.

Ny Furlex på plats till slut, så vi blev av med den kärvande manöverlinan och gamla manuella rullen. Doghouse Marine gjorde en mycket elegant installation med kabeldragning inuti peken och vidare mellan skrov och däck in i ankarboxen där kopplingsdosan sitter skyddad och dold. Den enda lilla kabelsnutt man ser är de 20 centimetrarna mellan elmotorn och hålet i undersidan av peken, mycket snyggt och prydligt och precis som vi vill ha det. När vi ska masta av behöver vi dra med en pilotlina bara för att få in kablarna igen, men det är ju en smal sak att fixa.

Strongtrackskenan i stormasten blev också bra, återstår bara att pröva den med de nya travarna som levererades igår till North Sails för montering i den gamla storen. Vi flyttar över dem sen till den nya när den kommer i augusti-september.

Nu väntar vi bara på seglen och kapellen som levereras i veckan.

Ny och fin grill till akterdäck kom hem härom veckan också, en brutalt snygg Magma Catalina 2 på ledat spöhållarfäste att montera på en mantågsstötta. Hoppas det blir stabilt nog. Jag ville helst inte göra åverkan på teakrelingen så vi testar med en spöhållare först. Om inte annat så behöver man ju alltid en spöhållare, så den är inte bortkastad. Och solcellerna, 5×78 watt inkopplade och monterade på styrhyttstaket, sweet. Får se om det tar bort min el-ångest. Inte helt tror jag, men det finns ju planer för mer fläsk i både laddning batteribank i höst, så det ska nog ordna sig.

På beställningslistan ligger nu tankmätare till septiktanken, jag kör på Gobius, känner mig måttligt sugen på att borra hål och börja joxa runt i en gammal septiktank. Felsökning/inkoppling av vattentankmätaren och givaren blir det också i dagarna.

Båtåkning nu i helgen, fyradagars med lite fix och segling med ny utrustning, sweet!

Fair Winds!

Skipper Henkster