Det börjar bli vinter. I takt med att åren går tycker jag den perioden känns mer och mer nedstämd. Mera för att jag gillar värmen så mycket och inte så mycket för att jag egentligen ogillar höst och vinter. Man får göra vad man kan, vi har blivit rätt bra ändå på att förvalta och försöka uppskatta den mörka och kalla delen av året. Glögg, levande ljus i mängd och lite varma bad i poolen är företeelser som förgyller. Jag försöker ta fasta på dem.
Det har blåst galet mycket här i krokarna på sistone, och desto mer, som alltid, vid vattnet. Härom helgen var det rejält stormigt, och olyckligtvis dikt ostlig vind som är den enda oskyddade vindriktningen på marinan. Med vår långsidesplats på yttersta piren utåt mot Trälhavet blev man lite nervös av väderprognosen och jag gjorde en ordentlig översyn av fendrar och förtöjningar dagen innan det skulle börja braka på ordentligt. Det var fredag förmiddag, sen åkte vi till Väddö och helgmyste med ungdomarna. Jag fendrade fullt, lade spring och ändor i både för och akter och slackade förtöjningslinorna så mycket jag vågade utan att riskera att stöta i grannbåtarna. Trots det fick jag ett samtal från en klubbkamrat på lördagkvällen. Då hade yttre delen av vår brygga slitit sig med ett par båtar. Det är ändå en riktigt bastant betongpir, imponerande krafter i vind och vågor. Vår båt klarade sig bra ändå, den ligger längre in på bryggan och den delen satt fortfarande fast. Tyvärr blev det skador på elförsörjningen så vi blev strömlösa.
Nu var det inte så kallt så jag var inte direkt nervös för frostvakterna. Vi fick en tillfällig plats längre in i hamnen där det fanns el, och gav oss glada i hågen iväg för att flytta pärlan dit. Väl där upptäcker vi att halkipen i aktern slitits loss, och teakrelingen knäckts och spruckit. Så sjukt surt. Surast nästan att halkipen nu ligger på havets botten och att jag misstänker att det inte går att få tag i likadana längre. Neverland har grymt stort vindfång med sina höga fribord och jag misstänker att vinden sträckt ut förtöjningslinorna till max och sen har fjädringen bottnat i vågorna. Vette tusan vad man skulle gjort annorlunda för att ha undvikit detta. Nåväl, snabb respons från försäkringsbolaget och en mobil båtreparatör som får hjälpa oss att laga detta. Återstår att se vad vi får tag i för halkip, kanske får bli byte av allihop och eventuellt komplettering med några till för att bättra på vinklarna för linorna.
Just det, vi passade på att snirkla in oss längst in i hamnen till toatömningen också, ett närmast kirurgiskt manövrerande i den galet trånga lilla bassängen där, som hustrun genomförde med bravur. Jäklar vad den kvinnan är vass på att köra båt! Det gör mig både trygg, ödmjuk och imponerad, bådar gott inför framtiden. Därefter vidare till den tillfälliga platsen. Vek liten brygga med Y-bommar som inte ens bar en person utan att sjunka. Det kändes inte bra att förtöja 18 ton båt där, så vi följde vår instinkt och gick tillbaka till vår vanliga plats för att lägga oss där med den ”hela” sidan mot bryggan. Svår förtöjning i frånvind. Kanske var vi slokörade och hade dåligt självförtroende, men efter några försök låg vi bra där igen.
Fortsatt starka vindar i veckan och jag har gått runt och bara väntat på att få flytta in till den ordinarie vinterplatsen inne i hamnen. Vi embarkerade för flytt till den igår, äntligen. Med 12-16 m/s rakt in mot bryggan, rejält klämda fendrar och skav på linorna i sjögången kändes det galet skönt att äntligen lämna den båtplatsen bakom oss. Den har för all del varit bra. I fint väder.
Nu äntligen ligger båten tryggt förtöjd i inre hamnen, mellan stabilare y-bommar. Återigen grym manövrering av Chief Skipperess Ann-Sofie i den trånga hamnen. Det ser lite skumt ut för hon sticker ut en halv båtlängd i aktern (båten alltså, inte Chief Skipperess), men ligger i alla fall riktigt bra där. Glykolkörning av svart- och gråvattensystemen klara, frostvakter överallt klara, el inkopplad, ventiler till genomföringarna motionerade och kontrollerade, batterier fulladdade, det mesta hemforslat och pruessiskt arkiverat. Återstår att fixa två ryckdämpare till förtöjningarna som kom med posten igår, blåsa ur vattnet för säkerhets skull trots frostvakterna, ta hem lite småsaker och sen täcka med presenningar.
Täckning blir spännande att göra med riggen uppe. Det är välriggat med många vant i vägen, men flertalet kan tryggt lossas så det ska nog gå bra. Blir inte så mycket last på riggen utan segel och med båten i vattnet så hon kan röra sig lite.
Överraskningsutflykt med hustrun idag, undrar vad hon hittat på för roligt. Det enda jag vet är att vi ska till stan och kommer hem imorgon. Apropå höstfeeling och att förvalta den. Roligt!
Fair winds!
Skipper Henkster